Spaningar

”Nånannanismen” håller Sverige i ett järngrepp

De människor jag beundrar är inte de som hela tiden gör och kommunicerar på ”rätt” sätt, utan de människor som kan göra fel och står för det.

Jag tror inte att det undgått någon vad som hänt den senaste tiden i världen och framför allt diskussionerna om bonusar nu i Sverige. Den senaste härvan med AMF och framför allt LO, tror jag gör att många fler tappar än mer förtroende för de som ska vara representanter för den lilla människan och topparna i näringslivet. Absurditeten i beloppen är en sak, fast det jag slås av gång på gång när det handlar om sådana affärer, är kommunikationen i dessa. Framför allt kan jag se ett mönster som verkar vara otroligt vanligt och det är ”nånannanismens” utbredning just vid dessa tillfällen. En vän myntade uttrycket för ett tag sedan och med detta menas att skylla på andra, dvs det är någon annans fel eller ansvar och inte mitt eget. Jag lägger över ansvar på någon annan och helt sonika menar att det ligger utanför mig själv. ”Vadå jag? Det är väl inte mitt ansvar heller. Det är ju någon annans ansvar. Jag har inte gjort något fel.”



Gång på gång när liknande härvor utspelar sig lägger jag märke till ett språkbruk som jag tycker är vanligt. Många använder sig av att säga VI istället för att ta det personliga ansvaret och säga JAG. Ordet VI anser jag gör att det är lätt att gömma sig bakom, exempelvis ett kollektiv, varpå min egen roll och ansvar tonas ned betydligt eftersom vi är fler som gjorde fel. Så häng inte bara mig nu…..Hmmmmm. ”JAG blev lurad, och VI tog besluten om bonusarna i styrelsen.” Känner ni igen detta?

De människor jag beundrar är inte de som hela tiden gör och kommunicerar på ”rätt” sätt, utan de människor som kan göra fel och står för det. De tar ett personligt ansvar och skyller inte på någon annan. De uttrycker ”Jag gjorde ett misstag och har bara mig själv att skylla. Det var dumt och det jag nu kommer att göra är att…” Jag tycker att vår värld behöver fler som vill, vågar och framför allt tar ansvar för sina egna handlingar och dessutom går före i egna handlingar. Under mitt besök i Japan i slutet på 90-talet förundrades jag över mycket och framför allt en sak. Om företaget gick dåligt så var VD´n och hans/hennes närmsta personer i ledningen de första som gick ned på golvet och förklarade för medarbetarna att företaget gick dåligt och det var ledningens yttersta ansvar. Därför förklarade de att de tänkte sänka sina löner. Hur rimmar detta med flytt av pensionspengar till andra bolag än det jag är VD för, skyhöga bonusar fast företagen går dåligt och chefer och andra representanter som inte tar personligt ansvar?

Jag säger bara det: Det är DAGS FÖR FÖRÄNDRING! Med andra ord uppskattar jag den upprensning och självreflexion som nu pågår i näringsliv och samhället (och i världen) och jag skulle vilja att fler verkligen tog fokus på de som verkligen kan och går före.

Tack för mig och puss på er alla!


2009-04-06 Peter N